30 maj 2017

Inget stöd

Vardag

Hej!
 
Har inte haft någon motivation till att blogga alls, och förra veckan så hände det så mycket så det har varit svårt att ta in. Jag fick erbjudande om att börja jobba på Okq8, i tisdags var jag där och skrev papper (allt gick så snabbt), onsdags så träffade jag Amanda och vi fikade på tuna park, torsdags så åkte vi till boda borg och jag kände att jag inte hade någon motivation med mig vilket var jättetråkigt asså för de andra, att jag skulle vara så tråkig just då och den dagen men jag vet inte om det kanske har något med mina hormoner och göra, när jag käkar mina "hormonframkallande" tabletter så vänds min kropp upp och ner typ. Jag blir jättekänslig, och ändrar humör från ingenstans och jag känner att livslusten är på noll helt enkelt, därför tänkte jag hoppa över dom tabletterna nästa omgång just för att se hur det går utan dom.
 
I fredags jobbade jag på trafikverket och det rullade på som vanligt, i lördag och söndags så gick jag en introduktion på Okq8 och jag kände att nej, det här är inget för mig. Visst att det är jättetrevliga människor som jobbar där och arbetsuppgifterna är okej.. Men det är allt runtom, det är ett för stort ansvar och jag vill ha kollegor, man är oftast ensam när man jobbar. Vet inte hur jag ska förklara men det känns mer att det passar en sorts typ av människa och jag är inte en av dom. Det var ett jobbigt beslut kan jag ju säga, igår var jag dit och sa hur jag kände och att jag tackade för mig. Mamma och pappa gav mig sitt fulla stöd, blev helt paff för jag trodde att dom mer tyckte att jag skulle ge det en ärlig chans. Men jag kände på magkänslan att det inte kändes bra och magkänslan brukar ju oftast ha rätt. Och M tyckte det som jag trodde att mamma och pappa skulle tycka och det var inte kul alls, han bryr sig mer om ekonomin tror jag. Även fast jag bad honom att tänka på mitt bästa så fick jag inget stöd och jag kan ju säga att jag grinade som en galning igår, innan vi kom till ok, när vi var på maxi var jag helt rödgråten och när vi kom hem kunde jag inte ens äta utan att jag började gråta och hela kvällen var jag ledsen.
Lite fånig, ja. Men det känns helt tomt när man inte får ett stöd från sin partner, det är som att han bara stöter bort mig och jag känner mig tom och enam och misslyckad framför allt. Men ja, jag känner att jag har ångest idag med, jag vet inte vad jag tycker är roligt just nu. Vill bara bort typ. 
Nu blev det ett väldigt långt inlägg men jag behövde få ur mig allt som går runt i huvudet och ventilera mig lite. Idag vet jag som sagt inte vad jag ska göra men jag ska äta frukost strax och fortsätta titta på youtube. Ska även färga mitt hår idag så jag hoppas att det blir bra.